Amadeuz

Ett av nyårslöftena var inte att börja blogga mera. Så därför tänker jag inte be om ursäkt för att jag inte gjort det på väldigt länge.
Jag lever. Bra, då har vi det avklarat.

Den studerande, ambitiösa Amanda börjar ta lite form. Kanske, lite i alla fall.
Jag har inte riktigt kommit in i det än. Känslorna har svängt ganska rejält, från att känna att det här är det bästa jag gjort till att undra vad sjutton jag gett mig in på.
Men det ska nog bli bra. Det som är mindre bra är när de rackarns internetbokhandlarna inte kan hålla vad de lovar när det gäller leveranstid. Detta är mycket irriterande och framförallt studieförödande, jag menar det är inte så lätt att ha hunnit läst en hel bok som man inte äger och som inte går att få tag i på något bibliotek eller liknande. Tummen ner på det och skärpning Bokextra!
Tummen upp däremot för att Jånna räddar situationen. Både med boken och med bollandet av idéer.

Jag och Vitkor fick för några veckor sedan en otroligt behov av att flytta hemifrån. Med stor optimism började jag leta efter lägenheter att hyra i andra hand (vi vet ju inte hur länge vi vill bo i Örebro, troligtvis bara nu under våren och därför känns det dumt att köpa möbler och hela konkarongen som ändå inte passar i en eventuell ny, ja ni vet hur jag är när det gäller sånt, perfektionist). Hur som haver, det gick väl sådär. Fick king på en på Kungsgatan (!) i Örebro, möblerad, internet, försäkringsgrejs och allt för 3500 i månaden! Åh va bra det skulle kunna ha blivit.. om det vart 10-15 kvadrat större. Men men, vi får väl bo kvar hemma antar jag. Jag måste poängtera att jag inte har något emot min familj, inte för femtiofem öre. Det är bara det att jag vill leva i mitt eget slott med min prins liksom.
För att se det från den ljusa sidan så är det mer ekonomiskt att bo kvar hemma. Plus att om vi flyttar får man inte sällskap av världens mysigaste katt när man spenderar nätterna hos Sundhs. Inatt sov hon i vår säng hela natten. Det var mysigt, ända tills hon fick för sig att hon ville ligga typ på mitt ansikte, det blir så hårigt i munnen liksom. Jaja, vi får väl jobba på adoptionsfrågan av Liten om en hemifrånflytt blir aktuell.  

Jo just det, Sofia har farit till Englandet. Tror det blir finfint för henne och jag ska försöka se till att hon får sällskap någon dag eller två nu under våren.

Vad mer att säga?
Skit, jag kommer inte på något, så känslan av att jag borde återgå till böckerna blir allt för stark och liksom tar över. Yes. Men det är roligt! Dock lite läskigt att läsa om hur vi människor samspelar med varandra på si eller så vis. Härreguud (som allas vår värmlänning Jerkeby skulle sagt), jag är ju också människa, alltså studerar jag mitt eget sociala och psykologiska liv. Tjahoow!

Jag hör av mig!
Puss

Ursäkta denna inte fullt så charmiga bild.
Den gör mig bara så lycklig.
Ni kanske inte blir fullt lika glada som jag,
men vet ni, det struntar jag i!