För det är ju egentligen töntigt
Alltså, ett jäkla tjaj här men, nu är det vår!
I går var jag tvungen att knäppa upp min vinterjacka. Mina pärlhyacinter har slagit ut. Solen skiner genom mina supersmutsiga fönster. Jag och Anna fikade på chokladcafét. Vi strosade därefter storgatan fram och när vi diskuterade Håkans nya låt så sitter han plötsligt där på en planch. Signering i en skivaffär nu i april. Vårspritt i benen på riktigt!
Håkan är, jo jag känner honom väldigt väl som ni säkert förstår, en man jag är kär i. Fast i smyg. För det är ju egentligen töntigt. Och tönt vill jag ju inte vara!
Summan av kardemumman i detta inlägg är hur härligt det är med vår och små och alldeles lagom stora sammanträffande.