Amadeuz

Jag överlevde och är därmed tillbaka vid mitt skrivbord, ensam och i fillurarsvängen.
Jag vet inte vart jag ska börja. Men för ovanlighetens skull kan jag väl nämna något om min prins. Vi träffas nästan aldrig. Anledningen är inte att vi inte tycker om varandra längre utan att vi jobbar båda två och det är väl bra tänker ni. Jo för visso, men när jag jobbar måndag till fredag på dagarna och han jobbar kvällar och helger så tycker i alla fall inte jag att det låter så bra längre. Jaja, inte mycket att haka upp sig på, men ändå.
En annan sak att haka upp sig på är att Viktor har fått en knäpp och fått för sig att det skulle vara extremt spännande att plugga i Luleå nästa höst. Jag har mer fått för mig att det är 100 mil härifrån, kallt och uschligt. Men jag kan ha fel.

När jag ändå är negativt inställd till allt kan jag lika gärna fortsätta. Jag gjorde en omfattande synundersökning idag för att kanske få ett svar på varför mitt huvud envisas med att värka ungefär 24/7. Resultatet blev följande: 1. Jag ser alldeles utmärkt, alltså måste min huvudvärk bero på något annat (jag börjar såklart fundera på vad och hoppas innerligt att det inte handlar om en hjärntumör eller liknande).
2. Om jag i framtiden får en son kommer han med största sannolikhet bli färgblind.

Så, nu har jag negativat av mig. Över till det positiva.
Jag sitter som sagt här i min ensamhet och lyssnar på Lasses nya skiva som jag införskaffade idag. Jag har tyvärr inte lyssnat länge nog för att ge ett korrekt och rättvist utlåtande.
Jag hann anmäla mig till högskoleprovet. Visst själva provet är jäkligt tråkigt men om jag kan skriva ett bättre resultat än förra gången är ju det positivt.
Jag har gått 13 000 steg (typ 1 mil) idag och dissar dessutom idol för att sitta här och fillura. Jag tror att det är ett steg i rätt riktning, ni ser kära vänner, det kanske finns hopp för mig ändå.
Jag har ringt och sagt hej då till lilla Emelie som åker imorgon. Samtalet gjorde mig ganska peppad på att åka själv, så vem vet, kanske spenderar jag våren någon annan stans än här.
När jag ändå är inne på framtidsflumm ska jag också tillägga att sjuksköterskeklumpen i magen bara växer och känns bättre och bättre.

Men hallå, vi lever ju nu! Så därför ska jag ta vara på nuet och ta mig en kopp te (Jag funderar på att gå tillbaka till mitt tedrickande istället för kaffedrickande, på något sätt känns det som att det är bättre för kroppen, men vad vet jag).  Sen ska jag nog sätta mig och skriva ner mer recept i min bak bok, idag står cheesecake och kanelbullar på tur.

Ja just det. Jag har träningsverk i armen för att jag igår stämplande ”B porto betalt” på 700 kuvert på jobbet, som jag förövrigt trivs bra med.

Du är min vän i livet. Se hur kvällen brinner opp. En enda sak är givet. Vi är två hjärtan i samma kropp.
Du är min vän i livet. Se hur sommaren blir höst. En enda sak är givet. Du bär min luft i ditt bröst.