Amadeuz

Julen är över, året är snart över. Jag funderar på vad jag gör. Jag liksom går och väntar på att något ska hända, vad vet jag inte. Den stora mellandagsdepressionen har slagit till tror jag. Ni vet, när man vart på Marieberg och sprungit runt och vart sur utan att egentligen hitta något på rean, så man tröstköper något annat, till ordinarie pris såklart. Ni vet, när man intalar sig själv att man banne mig ska skärpa sig när det gäller kost och motion när man försöker knäpp jeansen samtidigt som det enda man vill är att krypa ner i soffan med en stor godispåse. Ni vet, när man inte gör något vettigt av dagarna. Typ så.

Hur som haver. Sälenresan jag och Viktor kom iväg på innan jul var i alla fall grymt skön. Eller ja, nu ljög jag kanske lite (mest för att ni ska bli avundsjuka), det var inte så skönt med ca. -30 hela tiden. Vi åkte inte så mycket skidor, vi umgicks, lagade mat, var trogna musikhjälpenfans och hade det allmänt lugnt och skönt.
Det fanns bara två negativa saker med den resan och båda inträffade på vägen hem.
Den första var att vi var tvungna att stanna på någon typ av restaurang mitt ute i ingenstans för att jag var så kissnödig. Jag bävade för att gå in, känns så pinsamt när man inte är gäst liksom, men tog ändå mod till mig. När jag inte hittade någon som verkade jobba där (det var dött) gick jag in på toan och när jag var på väg ut och nästan var framme vid bilen kommer en man ut och hytter med näven och skriker på knackig svenska något i stil med betala, betala! Jag har verkligen inget emot män som äger en restaurang och som inte kan så bra svenska men den här mannen var så oerhört otrevlig och läskig att jag blev riktigt rädd. Jag kom levande därifrån, tio kronor fattigare, men okissnödig.
Den andra var att bilen framför oss körde på ett djur, tror det var typ någon hjort eller nåt. Jag såg verkligen att det skulle hända och pang sa det och där satt jag och såg alltihopa. Som tur var hann vi bromsa och killarna i den andra bilen klarade sig, hjorten tvärdog och flög som en vante över vägen. Fyfy!

Julen ja. Jag jobbade lite dagarna innan och själva julen var väl som jular är mest. Fick lite smått och gott. Jag är lite fundersam över vad mamma och pappa ville ha sagt med den stora röda resväskan. Den ska i alla fall användas! När var och hur vet jag inte. Tyvärr.

Ne, oj vad jag babblar strunt. Nu är det alltså nyår nästa. Det ska tillbringas i Linköping hos Zandra och jag tror det blir supertrevligt.
Jag har hela tre nyårslöften.
Det första är det klassiska; ät mindra godis och kakor och rör på dig mer. (Viktor och jag är överens på den punken vilket jag tror är en fördel)
Det andra är att jag inte ska vara så sur, svartsjuk och grinig som jag är ibland.
Det tredje vågar jag knappt erkänna, men det är det jag ska gå in mest för att hålla.

Nytt år och nya krafter. Socialpsykologin väntar och jag tror det blir bra. Universitetslivet hoppas jag passar mig.
När jag ser tillbaka på 2009 minns jag studenten, farfar, Tunisien och Totte. Tunisien var nog det bästa. Inga bekymmer, varmt, god mat, snorbilligt och världens bästa resesällskap.
Våren var en väntan och stress inför studenten och livet efter, sommaren var mer än full av jobb och oro inför hösten, hösten bestod av mer jobb och funderingar på vad sjutton jag skulle göra av livet och här är vi. Jag ska banne mig försöka börja leve mer nu, det har jag sagt hundra gånger förut, men jag tror verkligen att jag måste, för mitt eget bästa!

Nej som sagt, om vi inte hörs innan, Gott nytt på er kära vänner!