Loca!
Nu ska jag göra de stackare som faktiskt tittar inte här varje dag lite glada genom att skriva några rader.
Först och främst ber jag om ursäkt för att jag inte uppdaterat så vidare värst. Jag har upplevt en massa saker, både bra och dåliga. Tyvärr mer dåliga än jag hade räknat med. Jag mår bra så det finns ingen anledning att bli orolig. Men om man vill bry sig om någon annan än mig kan man vara orolig. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men jag säger som så att man kan behandla sina barn på olika vis och jag och herrn i det här huset drar inte riktigt jämnt när det gäller den saken.
Nu till trevligare läsning.
Vad har vi pysslat med senaste veckan då?
Till att börja med vill jag meddela att ni haft bättre väder hemma i Sverige än vad jag haft här. Spanjorerna själva säger att det här är den värsta sommaren på evigheter (och nej vi snackar inte värmebölja, möjligtvis regnbölja). Detta medför att antalet aktiviteter att hitta på med barnen begränsas, men vi har överlevt.
I tisdags fick jag följa med till sjukhuset när lilla tjejen skulle göra en rutinkontroll av ögonen. Tyvärr blev hon lite nervig innan så jag fick inte följa med in. Fast jag tror inte jag missade så mycket då det såg ut som hos optikern. Men det var kul att bara gå i korrideroerna och spana in det som gick.
De rosa människorna var tydligen undersköterskor, de blå sjuksyrror och de vita rockarna doktorer. Jag tror bestämt att den spanska sjukvården bedrivs av undersköterskor. Eller så hade de andra två kategorierna bättre saker för sig än att springa i korridorer. Man får hoppas i alla fall. Själva sjukhusbyggnaden såg ut som en grå skokartong (nej, sjuhusen i Sverige ser inte så muntra ut heller) men när man kom in var det som att gå in i en hotellobby och jag blev väldigt positivt överraskad av den lyxiga miljön. Dock övergick den överraskningen så snart vi började gå i korridorerna och inte minst när vi kom fram till avdelningen. Då hade hotellyxen bytts ut till källare/fängelse. Stolarna i väntrummet, som var stort som en fotbollsplan med sjuttioevla fotbollslag inklusive avbytare väntade, var som på en sjaskig flygplats ni vet vid gaten där man sitter och väntar på att få gå ombord. Som grädden på moset tror jag inte det fanns någon ventilation att tala om heller och om den existerade skulle den behövas ses över.
Det var ett intressant besök, fick inte så stor inblick förutom själva lokarena men det jag snappade upp var att de basala hygienrutinerna och patientbemötande borde inspekteras i samband med ventilationen.
Jag och barnen har varit i simhallen, lekt med Moni och hennes barn, lekt doktor, varit på biblioteket, kollar på Pippi, varit på utflykt till en park utanför stan och i fredags var på uppe på berget Igeldo som bjöd på en fantastisk utsikt och dessutom hade massa karuseller och andra trevligheter. Det blev ett bra avslut på en annars ganska seg, omtumlande och konstig vecka.
Jag och Moni bestämde oss för att glömma allt jobbigt för ett tag och i torsdags kväll slog vi på stort med besök på mexikansk restaurang med burritos och drinkar. Jag började med en margarita de limon, lät gott tyckte jag. Men stackars min mage, har aldrig aldrig aldrig varit med om något så surt. Maten var i alla fall gudomlig. Familjen här verkar inte veta vad kryddor är så det var fint att äta något med lite smak.
Sen gick vi till en bar och drack sangira. Tyckte jag hörde svenska ibland men trodde att jag inbillade mig bara för att jag längtar hem liksom. När en blond, mycket söt tjej kom i närheten av oss frågade jag henne på svenska om hon var från Sverige. Yes, eller jaa!
Ett gäng goa göteborgare som vi spenderade resten av natten med, mycket roligt!
Och på tal om roliga möten ute på kvällarna. Förra helgen när vi stod i toakön på en nattklubb började en tjej prata med oss. Eftersom musiken var väldigt hög, det var massa folk, hon (och okej vi också) inte var helt nyktra så var det mycket svårt att förstå vad hon sa. Men man kommer långt med leenden och kroppsspråket. När hon och Moni pratade tyckte jag att hon sa enfermera (=sjuksköterska) och jag lyckades haspla ur mig att jag pluggar till det. Vilket hon också gjorde! Hon log och sa att det stod som skrivet i pannan på mig. Funderade en stund på om det var bra eller dåligt och vad det var som gjorde att hon såg det på mig. Eller så sa hon bara så. Hur som helst, det blev också en mycket rolig kväll. Spnajorerna är galna när det gäller utelivet. Fast det är klart, kan man shotta (hur tusan stavas det?!) för 1,5€ så är det inte konstigt att det spårar ibland.
Hah, måste bara berätta. Den kvällen var den något slags evenemang vilket innefattade bajamajor och sådana där pissuarer som är typ runda. Moni var jättefascinerad då hon aldrig hade sett såna förut och vad gör tokfian om inte tar fram kameran. Jag skämdes ögonen ur mig. Fast när hon såg det så skrattade vi bara, jag kan meddela att det gjorde folk omkring oss också.
Jag tror bestämt att jag saknar skolan. För under kvällen har jag läst på om både njursvikt och metabolt syndrom medan lilla tjejen spelat dataspel. Man sysselsätter sig olika här i livet. Fast vi var i alla fall överens om att titta på Pippi och äta chips var en trevlig sysselsättning.
bilderna blir större om man klickar på dem, vilket man inte måste göra om man inte vill
men om man vill se en skräckslagen men ack så söt tjej som åker bergochdalbana ska man klicka på bilden längst ner i mitten