Amadeuz

Ännu en vecka har gått, fyra totalt. Tre kvar.

Ja, jag har koll på det. För ibland vill jag åka hem till trygga Sverige, till kärleksfulla människor, till svensk mat, till en säng jag får plats i, till lugn och ro, till ett språk jag begriper, till ett liv jag begriper.

Vad har vi hittat på den här veckan då?

Jo som tur är har tre av de fem jobbdagarna bjudit på solsken och tjejerna har velat gå till stranden, vilket verkligen uppskattas av mig. De har dessutom kommit på en jättebra lek. Den går ut på att jag ska ligga i sanden och att de gräver ner mina fötter för jag är deras fånge och får inte gå någonstans. Sen leker de i sanden, bygger sandslott och små pölar. Jag får inte röra mig ur fläcken. Men som sagt, jag gillar den leken. Det är dock viktigt att komma ihåg att smörja in sig ordentligt på ”rätt” sida. Ibland är de dessutom snälla och ger fången vatten.

De dagarna det regnat eller varit kallt och mulet har varit lite klurigare. En av dem var vi på akvariet med Moni och hennes lilla tjej. Det var trevligt. Dock kände jag mig som en gammal kärring som bara tjatade, tyvärr var det befogat ”spring inte!”, ”rör inte!” och så vidare och så vidare. Men de hade roligt och det är ju huvudsaken.

Den andra hade jag ett projekt på g, nämligen baka chokladbollar. Det visade sig bli ett större äventyr än vad det var tänkt. På morgonen skulle vi gå och handla alla ingredienser. Vi var i varenda affär i den här stan tror jag. Socker, smör och kakao var lätt att hitta. Men när det kom till vaniljsocker, pärlsocker och havregryn blev det plötsligt mycket svårare. Havregryn hittade vi till slut på någon hälsoaffär, svindyrt var det dessutom. Hur som haver, chokladbollarna blev helt okej och tjejerna tyckte om dom. Tur för dom det..

I torsdags åt jag och Moni på en asiatisk restaurang med fri buffé som innehöll allt man kan tänka sig, så sjukt gott! Att det dessutom bara kostade 14€ var bara en superb bonus, vi kommer nog gå dit någon mer gång.

Igår kväll var vi nog lite less på livet båda två. Åt billig kebab och kollade på solnedgången. Det är verkligen fint med alla solnedgångar vid havet. Men man får inte titta på alla familjer och par som verkligen myser och njuter av utsikten och varandra, då blir det jobbigt.

Tidigare under dagen hade Moni träffat ett gäng amerikaner som var på resande fot. De bestämde träff till senare på kvällen och efter mycket om och men hittade vi dem. Jag var väl inte jätteexalterad, ville typ bara gå hem och lägga mig. Men man får inte vara sämre än att man kan ändra sig. De här fyra killarna var verkligen jättetrevliga. Vi satt på olika uteserveringar och drack sangria och billiga mojitos. Det fina med dem var att de verkligen gick att prata med, om alla möjliga saker. En jättetrevlig kväll med nya vänner, så härligt! Tyvärr gav de sig av mot Israel i morse, men jag och Moni är varmt välkomna till LA när vi vill. Får se hur det blir med den saken.

Nu är jag själv i lägenheten, familjen har åkt till släktingar i Pamplona. Jag fick följa med men jag kände att jag verkligen behövde tid för mig själv. Så nu sitter jag i soffan i vardagsrummet med datorn i knät, fötterna på bordet och lyssnar på P3 sommasession direkt från Putte i Parken.

Fast imorgon åker jag och Moni också till Pamplona där det just nu firas San Fermin. Om det är något som jag kommer ihåg från spanskalektionerna från högstadiet är det sången

Un de Enero, dos de Febrero, tres de Marzo, cuatro de Abril, cinco de Mayo, seis de Junio, siete de Julio SAN FERMIN!

San Fermin festen är mest känd för sina tjurrusningar. Vi har gått upp tidigare de senaste dagarna för att se det direktsänt på TV. Det är verkligen helt galet, blir förvånad över hur korkade människor är ibland. Det roliga är att det hela kan liknas med vinterstudion i SVT eller nåt. En egen TV-studio men en programledare, experter, slowmotionbilder, höjdpunker, hiss och diss. Alla iklädda de specialla kläderna; vit skjorta, vita byxor, röd scarf. Mycket intressant och mycket galet.

Nu imorse när jag satt med frukosten hittade jag en blogg med ett inlägg som är så förbannat bra ”Personligt medddelande”. Om ni har två minuter över tycker jag att ni också ska läsa det inlägget. Jag vill också skriva en massa tänkvärda och skitbra saker. Men jag får nog nöja mig med att läsa, det är fint det också.

http://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/

Slänger upp lite bilder från veckan.

Vi ses snart Sverige, kram på er!