Att skaffa sig ett terapiprojekt
Tentaångesten infann sig och försvann. På köpet fick jag en dunderförkylning vilken gjorde att jag kände mig helt seg i hela huvudet och näsan fullständigt svämmande över av allt snor. Jag ville bara en sak. Gå hem.
Det fick jag till slut. Och här fick jag hålla mig i några dagar.
Men i går fick jag besök. Av den nio månaders gamla vovvsingen Pelle. Det var jättemysigt. Vi pulsade snö som galningar och när vi kom in höll vi oss på golvet. Antingen busa vi eller så kliade jag honom bakom öronen. Mycket fint med sällskap.
Idag bjöd Anna på lunch som smakade jul. Superlyxigt att få gå hem till någon och äta kanongod soppa och hembakt bröd. Sedan strosade vi på stan och drack tomtelatte.
Jag har påbörjat ett nytt projekt. Jag gillar att pyssla med saker. Och halsdukar. Alltså är det nya projektet att sticka. Hittills går det förvånansvärt bra. Ni hör ju själva, något måste alltså vara fel. Eller så är det så enkelt att min fantastiska syslöjdslärare från högstadiet var en grym pedagog. ”In på Mc Donald’s, hämta en hamburgare, ut igen och käka upp den”. Precis så stickar man räta maskor. Benita, du är bäst!
När jag var i färd med att bestiga typ tre dagars diskberg lyssnade jag på min julspellista på Spotify. Jag blev fullständigt rasande när Amy Diamond's röst glättigt började sjunga ”heeej mitt vinterlaaand...” och totalt förstörde den annars så mysiga stämningen i köket. Nästa stund kom jag på mig själv med att jag faktiskt var den som komponerat listan. Typiskt.
Ah. Bara att fortsätta terapisticka. Tror nog att det är lite det som det egentligen handlar om.
In på Mc Donald’s...