Amadeuz

När jag satt och tittade på solnedgången i kväll och läste ett sms från mamma fastnade mina tankar på just mina föräldrar.

Ni är mina hjältar.

Ni har gjort mig till den jag är och jag vet att ni är stolta över mig. Ja vågar dessutom oftast tro på mig själv så pass att jag vågar lite här i livet. Detta gör att jag växer som människa. Tack vare er.

Men jag är också stolt över er. Ni kanske inte märker det. Men människor runt omkring mig gör nog det. För jag pratar mycket om er. Och när jag gör det är jag stolt och glad. Jag kan inte komma på en endaste gång jag pratat om er med ilska eller vrede i kroppen.

Eller nej, en gång vet jag att jag varit arg på mamma och det var, såhär i efterhand, inget att vara arg för och jag gjorde det säkert när jag var liten och inte fattade bättre.

Det jag vill ha sagt är att vara förälder är nog det bästa men svåraste man kan vara. Inte för att jag är det eller har några planer på att bli det inom den närmsta tiden, men ändå!

Jag har märkt att man kan vara förälder på olika sätt och det jag har insett är att mina föräldrar, mamma och pappa, är nog de bästa som finns.

Jag älskar er!