Amadeuz

Idag fick kommunikationsproblemen lite konsekvenser. Igår tyckte jag att en av tjejerna sa att de var lediga från skolan idag. Därmed låg jag kvar i sängen och drog mig när klockan ringde. Efter en stund knackar la madre på och undrar om jag är okej. Vilket jag var. Gick upp och käkade frukost och fram mot halv niotiden började det bli väldigt stressigt i lägenheten. Jag frågade vad som var på gång. Skolan såklart! Snabbt på med kläder, ett tuggummi, busskort och nyklar VAMOS!

Det löste sig fint och tjejerna kom i tid.

Tog en riktig långpromenad på förmiddagen, skönt! Försökte bekanta mig med ”Parte Vieja” som är den gamla stadsdelen. Det var lättare sagt än gjort.

På väg hem gick jag vid klipporna och plötsligt står det massa brandbilar vid muren. Korgen är utkörd och det hänger linor ner mot havet från den, några brandmän står iklädda sele. Det börjar röra sig i linorna och utan att ana det blir jag vittne till ”upphissningen” av ett lik, som tur var i säck. Det jobbiga var inte den döda människan utan

- tankarna som poppade upp i huvudet, hur hamnade människan där? med vilja, olyckshändelse eller vad sjutton hade hänt..

- när liket var upphissat tänkte jag mig väl att det skulle finnas en ambulans som tog hand om det, men icke. Säcken låg där, mitt på marken, mitt på ”strandpromenaden” och folk spatserar oberört bredvid.

Jag blev väldigt illa till mods.

Hur som haver Dagen har varit jättefin annars, strålande sol!

Låg på stranden och läste innan det var dags att hämta tjejerna. När jag kom ut från porten möts jag av en man i 60-årsåldern. Han hälsar (på spanska så klart) och fortsätter sedan, vad jag förstod det som, med att fråga om jag ville följa med och dricka kaffe. Jag förklarade att jag skulle hämta tjejerna, log och gick.

När jag sen vid halv åttatiden på kvällen satt vid strandpromenaden kom han igen. Tyckte att han var lite väl närgången och tankarna om hur liket i säcken hamnade just där poppade upp och det hela resulterade i att jag blev ganska rädd. Jag sa att jag var tvungen att gå hem..

Jag brukar inte gå runt och fundera på om gubbar är äckliga mördare och våldtäktsmän men jag fick ingen bra feeling för den här gubben. Hoppas jag slipper se honom igen eller att det visar sig att han bor i dörren bredvid och bara vill vara trevlig.

I alla fall. Jag och tjejerna åkte till andra änden av stan för att kolla på de gigantiska klipporna och vågorna. För att komma tid krävdes två bussresor. På vägen dit gick det fint men på vägen hem blev det problem. Jag hade en liten föreställning om att om man bara går över gatan finns där en busshållsplats med samma linje fast åt andra hållet. Den föreställningen stämde visst inte, tyvärr. Det hela slutade med att en Au Pair och två trötta, solbrända och hungriga tjejer fick gå genom typ halva stan. Jag fick verkligen skuldkänslor för att jag inte förstår mig på infrastrukturen över huvud tagen och när vi gick förbi en glassbar frågade jag om de inte ville ha en liten glass som plåster på såren. Det ville dom. Fast det är vår hemlighet!

Vi hade jätteroligt i alla fall och under kvällsmaten skrattade vi så vi fick ont i magen. Det serverades något som hette nästan som kroketter, fast det var det inte. Men gott var det och det var väl huvudsaken.

Nu ska jag snart bädda ner mig och kolla på Sex and the City, en bra avslutning på en bra dag.

Sov sött